Idag är det ingen vanlig dag för idag har det varit Emma och Ed i hela två år!! :D Känslan som infinner sig i min kropp när jag tänker på det är helt underbar. Förmodligen de två bästa åren i mitt liv. Ed har gjort en otrolig utveckling på dessa år och man kan nog knappast tro att det är samma hund som jag har idag. När han kom till mig var han helt rabiat, gjorde utfall mot alla hundar han såg, skällde konstant, drog så mycket i kopplet så att mina händer seriöst blödde (fick gå runt med koppel runt magen i flera månader för att få det helt läkt), rymde konstant och kunde tre kommandon; ligg, sitt och tass.

Ed är den hund som lärt mig absolut mest, han har helt klart varit den absolut jobbigaste och är fortfarande väldigt krävande på vissa plan. Men han har lärt mig saker som jag aldrig annars hade behövt lära mig. Kort och gott är Ed den värsta och bästa hunden jag någonsin haft. Han tar så otroligt mycket av min tid och energi fortfarande men det han ger tillbaka, i kärlek och glädje är oändligt.

Han är även hunden som jag verkligen fördjupat mig i de olika hundsporterna tillsammans med och han har även lärt mig en hel del i fårhagen. På två år har vi inte hunnit med mycket i officiella sammanhang, ett 1:a pris i lydnadsklass 1 på 180 poäng är det som vi än så länge har klarat av, men under ytan gömmer sig många fler meriter som beteyder tusen gånger mer än vilka priser och titlar som helst. Jag har fått Ed att bli en fungerande hund. Han kan gå förbi hundar utan att vilja äta upp dem, han går numera alltid lös och kommer i princip alltid på inkallning (vände tom när han fått syn på en hare härom veckan, hade detta skett för några månader sedan hade han redan varit en kilometer borta), han kan gå i koppel utan slita sönder mina händer och mycket mycket mer. Eds problem har blivit väldigt mycket bättre, men det är fortfarande saker som jag ständigt måste jobba med och aldrig släppa på mina regler för då glider vi snabbt tillbaka till ruta ett.

Men framförallt så har Ed kommit att bli min bästa vän i ur och skur. Han finns alltid vid min sida och det är ren lycka att få se hans livsglädje nästan spruta ut genom öronen varenda eviga dag. Det är långt ifrån en dans på rosor att vara hans matte men ändå finns det inget jag hellre skulle vara.

Föralltid du och jag!